Uppgiften var att bidra med ett förslag till hur kreativiteten skulle kunna höjas vid högskolorna.
Jag tror att det är våran miljös diversitet som i stor skala bidrar till kreativitet. Målet med mitt projekt var hitta en miljö som jag anser saknas vid min skola för att förstora den mångfald i min omgivning som behövs för ett kreativt arbete, ett sundare liv.
Grubblerier kring Unversitet, Campus och annat
Ett vitt ark- vad jobbigt jag tycker det kan vara då det ligger där gapande och det är upp till mig att mätta det. Huvudet är tomt och tiden pekar envist på inlämningen. Jag kommer ihåg papperet, det är nu länge sedan. Vaxkritor ligger omkring mig, en ensam limpenna och trubbig sax har gjort dem sällskap och sida efter sida slits tills uppmärksamheten drar vidare. I dagens läge får jag inte vara kreativ, jag skall vara det. Den käre vän som älskat mig för den jag är har börjat kräva. Det är ingen option längre. Jävla papper? Nej det är bara bödeln som lyder.Jag skulle kunna anklaga mina lärare, skolan, samhället för att till slut hamna hos mig själv som valt denna väg. Sverige är ett bördigt land och kunskapen finns där för att föra ett ett varmt och mättad eremitliv ute på norrlands vidder. Det är en option! Men ingen jag vill ta- så vadå? Vad är det jag önskar, som jag tror saknas på våran skola? Ett lärosäte är funktionellt utformat, determinerat för att lära ut kunskap och för att bedriva forskning. Tegel och tak skall skydda mig mot vädret så att jag ostörd i lagom klimat kann följa mina studier. Stolen jag sitter på håller upp min rygg och uppmärksamhet till förmån av att jag skall kunna böja mig över mit bord där det tomma bladet ligger Inget mjukt vaxkladd här, det är vassa sträck som gäller. Genom utbildningens logik blir alla dessa instrument  till krävande hantlangare. Är jag en kreativare människa när någon kräver at jag skall vara det? En miljö som skall gynna kreativität, kräver den inte innerst inne den också? Det är till och från campus och följe visar detta ansikte, och för det mesta är det helt enkelt praktiska. Men var är den miljö som inte kräver, där jag bara kan vara? Innan mit blods späds med alkohol behöver jag vila och mat för att klara mig. Jag kan inte vara verkligt glad om jag inte kännde till sorg. Kan jag vara kreativ om jag inte får vara raka motsatsen? Det skulle vara svårt att hävda att en miljö där vi får sjunka in i oss själv, dock född ur ett behov för att följa vårt lärosystems mål, inte det med kan ses som krävande, om inte lömskt. Det är svårt och jag känner inte heller till svaret. Men när man öppnar sin plånbok för att hjälpa folk i nöd, är inte det en egoistisk handling för att lugna sitt samvete? Blir handlingen dock därmed mindre värd? Kliver jag barfotad i en skärva frågar jag i första hand inte vem som tappat glaset utan ser till att roda bot.Jag drömmer om en plats där mina ögon får vila, mina tankar får vandra fria eller bara slå sig ner där det verkar trevligt. En plats där jag kan sväva ovan mark, lyssna till fåglars kvitter och känna årstidernas värme. Överalt finns det små fläckar där betongen inte trampat ner det gröna Sätter vi bara en ram runt det oberörda så tror jag att vi kan kika ut ur vårt lilla fönster, vara här och nu och ändå långt bort från våra bekymmer.